Pfas vad alla behöver veta om de eviga kemikalierna

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, ofta kallade Pfas, är en stor grupp industrikemikalier som används för att göra material vatten-, fett- och smutsavvisande. De bryts ner extremt långsamt i naturen, vilket gör att de kallas evighetskemikalier. Forskning kopplar flera av dem till hälsorisker, och intresset för att mäta och minska halterna växer snabbt i Sverige.

Vad är pfas och var finns de?

Pfas är ett samlingsnamn för tusentals olika ämnen. De har en unik kemisk struktur där kolkedjorna är bundna till fluor. Denna starka bindning gör ämnena mycket stabila. De tål värme, vatten och fett egenskaper som industrin länge sett som en stor fördel.

En kort och praktisk definition är:

Pfas är konstgjorda, fluorerade kemikalier som används för att göra produkter vatten- och fettavvisande. De bryts ner mycket långsamt i miljön, kan spridas med vatten och luft och ansamlas i både djur och människor.

I vardagen kan Pfas förekomma i till exempel:
– impregnerade textilier och ytterkläder
– matförpackningar och bakplåtspapper
– brandskum (särskilt äldre typer)
– kosmetika och hudvård
– non-stick-beläggningar på köksutrustning

Industriellt används de i metallplätering, elektronik, rengöringsmedel och flera specialprocesser. Många äldre Pfas-ämnen är i dag reglerade eller förbjudna, men andra varianter används fortfarande som ersättare. De liknar ofta de äldre ämnena i struktur och kan ge liknande miljöproblem.

Ett centralt problem är att Pfas sprids med vatten. Avloppsvatten, dagvatten och lakvatten från deponier kan föra med sig ämnena långt från den plats där de använts. Därför hittar man numera Pfas i grundvatten, ytvatten, sediment och även i dricksvatten på olika håll i landet.

Hälso- och miljörisker med pfas

Pfas är inte en enda kemikalie utan en stor grupp, och kunskapsläget skiljer sig mellan olika ämnen. Vissa är väl studerade, andra nästan inte alls. Generellt talar man om tre huvudproblem: persistent (bryts inte ner), bioackumulerande (lagras i levande organismer) och toxisk (giftig).

Studier har bland annat visat kopplingar mellan vissa Pfas oc
– påverkat immunförsvar, till exempel sämre vaccinrespons hos barn
– rubbade blodfetter och påverkan på levern
– störningar i hormonsystemet
– minskad födelsevikt och effekter på fosterutveckling

Pfas tas upp av kroppen via mat, vatten, damm, luft och hudkontakt. De utsöndras mycket långsamt. Halveringstiden för vissa ämnen i människokroppen kan vara flera år. Det betyder att små dagliga exponeringar kan bygga upp en betydande kroppsbörda över tid.

I miljön fastnar Pfas i jord och sediment, men många rör sig också lätt med vatten. Grundvattentäkter i närheten av brandövningsplatser, flygplatser och industrier har i flera fall visat förhöjda halter. När dricksvatten påverkas blir frågan akut, eftersom långvarigt intag via vatten ofta är den största källan till exponering.

Miljömässigt påverkar Pfas olika organismer på flera nivåer i näringskedjan. Rovdjur, som redan är belastade av andra miljögifter, kan få höga halter på grund av bioackumulering. Forskning pågår för att bättre förstå effekterna på ekosystem, men mycket tyder på att riskerna underskattats historiskt.

Hur kan verksamheter och kommuner hantera pfas?

När Pfas väl spridits i miljön är sanering komplex. Kemikalierna är svåra att bryta ner och kräver ofta avancerad rening. Därför blir förebyggande arbete centralt. För många aktörer handlar det om tre steg: kartlägga, mäta och åtgärda.

1. Kartlägga källor
Verksamheter som använder eller tidigare använt brandskum, fluorerade ytbehandlingar eller specialkemikalier har ofta en större riskprofil. Genom att kartlägga historisk och pågående användning går det att identifiera de platser där Pfas kan ha läckt ut. Brandövningsplatser, industriområden, deponier och tvätterier är vanliga exempel.

2. Mäta halter i vatten, jord och slam
För att bedöma risker och behov av åtgärder behöver man data. Provtagning av dricksvatten, råvatten, grundvatten, ytvatten och jord ger en bild av läget. Eftersom halten ofta är mycket låg men ändå betydelsefull krävs känsliga laboratoriemetoder. Resultaten jämförs sedan med aktuella riktvärden och vägledningar från myndigheter.

3. Välja åtgärder
Om mätningar visar förhöjda halter behöver verksamheten ta ställning till vilka åtgärder som är möjliga och rimliga. Exempel kan vara:
– rening av dricksvatten med aktivt kol eller jonbytare
– avgränsning eller sanering av förorenad jord
– förändrade processer och kemikalieval för att minska framtida utsläpp

För kommuner handlar arbetet ofta om att både skydda dricksvatten och hantera gamla föroreningar. Samtidigt pågår lagstiftning och skärpta krav på EU-nivå, vilket gör att Pfas-frågan blir en allt viktigare del av långsiktig vatten- och miljöplanering.

Mindre företag och fastighetsägare kan ha svårt att själva överblicka riskerna. I sådana fall blir extern expertis avgörande, både för att välja rätt provtagningsstrategi och för att tolka resultaten korrekt.

I slutet av analyskedjan står laboratorierna. De behöver kunna hantera mycket låga halter, skilja mellan olika Pfas-ämnen och leverera tillförlitliga data som myndigheter och konsulter kan basera beslut på. Ett av de svenska laboratorier som arbetar med avancerad analys av Pfas och andra miljöföroreningar är aklab.se, som hjälper verksamheter, kommuner och konsulter att få ett säkrare beslutsunderlag.